söndag 3 april 2016

Varför tror vi på våra politiker?

Med en borgerlig samhällssyn (detta gäller inte bara de borgerliga partierna), har inte Sverige råd med solidaritet. En flyktingström blir till katastrof, för att många kommer att tvingas slås ut, förorten blir ett hot i brist på satsningar på de som bor där. Idag när oärligheten styr vår dagspolitik (för längre än så ser vi inte). När politiken tävlar i populism, är det konstigt att vi ser deras lösningar på samhällets problem som fruktbara. För vem tror egentligen på vår politikerklass? För att ta sig fram inom politiken krävs en del falskspel, fulspel och rena lögner. Detta lärs ut redan i ungdomsförbunden, ses som ett positivt driv och sätter såsmåningom personer i fråga på beslutande poster.
Att taktiskt förklara för sina väljare vad de vill höra har blivit den metod man tillskansar sig demokratiska röster, och alla partier utom ett har slutat att kritiskt granska sina egna uttalanden, ståndpunkter och kappvändande politik. Den egna kritiken har tystnat, man är villig att stödja vad som helst så länge man går mot valseger. Idag finns inga politiska ideal, ingen ryggrad eller vilja att stå för något, utom ett spikat partiprogram, som kan bygga på vilket skit som helst som ligger i tiden.
Idag ligger omänsklighet, själviskhet och ett icke empatiskt förhållningssätt i tiden, imorgon kanske något annat (får man hoppas).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar